Senaste inläggen

Av Isabella - 29 mars 2012 19:37

När jag va yngre kunde jag bete mig illa. Jag gjorde dumma saker. Men jag hade någon som sa till mig "Hallå där, så där får man fan inte göra, bete dig omedelbart unga dam!". jag lyssnade inte alltid. Jag tyckte emellanåt att personen i fråga kunde lägga sig i en gränd för att dö. Jag bestämde ta mig fan över mitt eget jävla liv. Dra åt helvete gubbjävel tänkte jag. Ibland viskade jag det på mitt rum. Men personen fortsatte att guida mig genom svåra terränger i livet. Vissa svårare än andra. Som första separationen. Den sög. Jag trodde jag skulle dö. Han förklarade att man inte fick ha ihjäl människor bara för att dem inte tyckte om en tillbaka. Synd som fan då. Men jag är så tacksam idag att jag haft någon intill mig. Som tittat på mig när jag cyklat i dike efter dike, men alltid visat hur jag ska ta mig upp. Stöttat och hejjat. Ibland för lite så det har känts kämpit. Men alltid visat när jag gått för långt.


Ajabaja och fy dig.


Jag har inte alltid varit tacksam för alla tillrättavisningar, utskällningar och dylikt. Snarare tvärtom. Jag har hatat dem. Men med dem har det uppkommit en respekt. Persoen har vetat och visat.


Att säga till en ung vuxen att det är ok att slåss för att andra säger oacceptabla saker är som att säga att det är ok att sno från dem som har mycket. Att det är ok att våldta en tjej med kort kjol.


Att uppmuntra någon att begå ett brott är väl dessutom olagligt i sig? Stämpling? Eller vad det nu heter. Nu krävs det väl kanske att brottet i sig är ganska allvarligt för att det ska bli något. Men dock.


Kalla mig tant. Kalla mig vad fan du vill. Jag kallar mig modig som visar vart gränsen går.


Jag har som sagt delat ut en del smällar. Men som tur är så har någon alltid sagt ajabaja.

Av Isabella - 19 mars 2012 14:58

igår var ju jag och pys hos moster och Stefan. Han hade ju sovit ordentligt på morgonen och sov en stund på vägen dit. Han var lycklig från det att vi kom tills det att vi gick. Då slocknade han direkt i vagnen.


Det finns inte så många som får mig att må genuint bra. Det är väl en sida hos mig som är mindre bra. Jag är ganska skeptisk. Mot det mesta. Men dem människorna som får mig att må sådär bra gör mitt liv. Att bara få komma bort och äta en räksmörgås (eller just igår, åt jag två) och låta prinsen utforska andras golv samtidigt som det fikas och pratas är ljuvligt. Stämningen från igår ligger kvar som ett varmt täcke en vinterdag i mig. Jag hade den bästa dagen på länge igår. Det var fint väder och vi fick sällskap till bussen när vi skulle åka hem.


Det var kul att se om-möbleringen som dem roat sig med också. Det blev suveränt!


Deras hus är så himla fint och det kommer verkligen till sin rätt med den nya möbleringen.


Idag opereras mormis. Tror jag? Om jag skrivit rätt i kalendern. Vi spelar heroes och tänker på henne idag.

Av Isabella - 18 mars 2012 09:12

Var hos mormis förra veckan. Själv. Det är lite lyx att få dra iväg ensamen. Jag går ju knappt på toa ensam. Eller, vaddå knappt? Jag går inte på toa ensam. Elvis är som en utväxt på mig. Nu kryper han också så han kan ju inte bli lämnad utom synhåll mer än, äh, han kan inte bli lämnad själv. Punkt. Så att få dra iväg utan barnvagn och kid är skönt som fan. Mormis mötte mig vid "centrumet" som dem har. Jag skulle vilja kalla det konsum. Bara. Hon och hennes bästis, mister Rulle stod där och väntade när jag kom. Hon frågade vad vi skulle äta. Hon föreslog att vi kanske skulle in på konsum och handla något. Sen sa hon, ja, det finns ju andra affärer där man kan handla mat. Pizza till exempel går ju också bra om man vill ha det. Jag tittade på henne och fnissade. Var handlar man det då? På "pizza-affären" eller. Hon knuffade till mig lite som bara en mormis gör och skrattar fram ett "nämen"!


Idag ska jag och Elvis till Ringring och Stefan. Det var ju typ hundra miljoner tusen trettio dagar sen vi sågs. Det kommer bli mys. Elvis har sovit till åtta idag, vilket tillhör ovanligheten nu närvi slutat med välling på natten. han brukar vakna vid fem och inte kunna somna om. Detta gör så att jag blir sjuk i huvudet. Det kändes som att precis när jag börjat få sova hela nätterna så ska ungen upp och hoppa mitt i natten. Men vid fem i morse så började han skrika från sin säng och jag tänkte att om jag låtsas som att han inte låter så slutar han nog. Då fick sambo nog och bar över honom i vår säng. Pys viftade runt lite, sen somnade han. Huh? Va knasigt tänkte jag och somnade om själv. Sen vaknade han åtta och nu är vi på toppen-humör båda två och jävligt redo för äventyr!


Hörs sen. Tjingeling!

Av Isabella - 9 mars 2012 20:26

Skottdagen förlovade vi oss. Jag friade. Han sa ja.


Idag kom ringarna.


 

Av Isabella - 8 mars 2012 12:06

Skamsen är det absolut mest oproduktiva tillståndet att befinna sig i. Då händer det ingenting. Verkligheten ser ut som den gör, vare sig du skäms eller ej. Ånger, är till och med mer produktivt.


Att ta lärdom av dem besluten man fattar är det viktigaste. Vare sig läxan är hård eller lätt.


Det är någonting martyriskt över skammen. Att stå i ett hörn med dumstrut och skämmas. Titta, där står hon, jag hoppas hon skäms. All uppmärksamhet på apan. Stackars apan som står där i hörnet, henne är det synd om, alla kan se att hon gjort sig till åtlöje.


Skärpning och jävlar anamma är det som borde komma ur ett misstag, hur stort misstaget än är. Det är aldrig för sent att skärpa sig. Det är aldrig för sent att bättra sig. Det är aldrig för sent att ta makten över sitt liv. Det är alltid fel att skämmas. Det är ett slöseri, med andras tid och med sin egen energi. Gör något av den energin istället. Bygg upp det som rasat och förändra det som är skamset.


Ta av dumstruten och ta på dig en snygg mössa istället, för om man gjort bort sig så alla ser så är det väl fan så mycket bättre att vara snygg och visa att man lärt sig av sin läxa än att stå och trycka i ett hörn.

Av Isabella - 8 mars 2012 09:05

Vi har precis ätit klart frukosten, jag och fisen. Vi har det så orättvist bra han och jag. Nu börjar han dessutom bli såpass stor att jag kan busa med honom och han busar tillbaka. Vi har så kul.


Alltså vi har det skit också. det är ett helvete att jaga runt honom när han rullar från ena sladden till den andra för att tugga slita och dra. Ajabaja hela dagen lång. Men det gör mig ingenting.


Tänk va härligt sambo och bebis ska ha det när jag drar benen mot fabriken i maj igen. Å, vad dem kommer ha kul.


Köpte pipmugg till pys igår. Det går sådär med den ska jag tala om. Men fy fasiken va rolgt det är.


 

Av Isabella - 7 mars 2012 13:34

Igår satt jag och surfade runt lite. Då fick jag en sån där snilleblixt som jag får ibland.


Jag tänkte på min snygga moster. (Konstig mening, den föreslår att jag har en ful moster, det har jag inte. Mina mostrar är oförskämt snygga.) Nu jävlar ska jag börja virka. Jag ska bli en sån där som virkar på tåg och fik.


Jag har virkat mindre grejer förut. Jag älskar att virka. Men nu ska jag göra en filt i mormorsrutor tänkte jag. Vi får väl se om det ens blir en ruta. Men målet är i alla fall att ha en filt. En bebisfilt. Jag nöjer mig med en bebisfilt. :)

Av Isabella - 22 februari 2012 12:50

Jag har börjat titta på bigbrother. Det är en av mina laster. Jag kan inte låta bli att vara underhålld av det. Jag tycker egentligen att programmet i sig och programidén från början är intressant. Men sen har det ju förvrängts en del på vägen.


Hur som så älskar jag bigbrother. Tyvärr.

Skapa flashcards