Senaste inläggen

Av Isabella - 9 september 2011 14:06

Jaha, nu har jag också fastnat för wordfeud. För er som inte vet vad det är så är det en app som man kan ha på sin telefon. Det är alfapet. Man kan bjuda in vänner att möta en. Man kan möta random människor. Jag och Henke spelar mot varandra. han vinner stort. Jag är sämst. Varje omgång. Jag suger verkligen på det. Konstigt nog, jag som ändå kan ganska många ord och har ett schysst ord-öga. Men icke. Skit-dålig är jag. Men satan vad det är kul och beroende-framkallande.

Av Isabella - 6 september 2011 22:43

Jag sjunger för min son. Hela tiden. Jag tror att om man blir sjungen för så blir man musikalisk och jag vet att jag hade varit död inom mig om jag inte haft musik.


Elvis gillar "en kulen natt". Då skrattar han. Han älskar "Itma Hohah" (jag meeed). Nu senast så gillar han "lilla snigel" också. Det är så underbart med musik.


Sen om man ska kalla min sång för musik vet jag inte? :P

Av Isabella - 4 september 2011 15:48

Elvis. Min finaste lilla skatt. Jag lovar dig att du aldrig ska behöva krama någon om du inte vill det. Jag lovar dig att jag aldrig ska ge din kropp som tack för något. Jag lovar att aldrig tjata på dig att du ska krama eller pussa för att du fått julklappar. Inte ens mig. För du förstår min lillaste pys, att det ska man få bestämma över som man själv vill. Kramas och pussas ska man göra för att man vill det. För du förstår vackraste barn, att din kropp är ditt eget tempel och med det får du göra som du vill. Inte, och aldrig ska någon annan tvinga dig att använda den på ett sätt som du inte vill. Aldrig. Det är mitt mamma-löfte till dig. Och jag lovar att så länge jag andas ska jag försvara din rätt att säga nej. För din kropp är alldeles din egen.


Jag vet att när jag varit yngre så skulle jag tacka med fysisk tacksamhet. En manande knuff i ryggen om att tacka ordentligt för de fina skorna. Eller det fina halsbandet, eller någon annan fin present. Ju finare present, desto längre kram. Kanske att man skulle ge en puss också. Det fick mig att tänka att min kropp inte är min utan mina föräldrars tills jag blivit gammal nog att bestämma själv. Men då är vanan inne. Jag har kramat så många trots att jag inte velat. trots att jag haft ont i magen och tyckt att äldre luktat konstigt och varit obehagliga. Den där manande knuffen. Usch. Jag hatade det. Plus att det fick mig att tro att min kropp är till för andras förfogande. Det kan låta hårt, men jag hatade det verkligen.


Jag har velat kramas också. Ofta och mycket. Jag älskade att krama t.ex min moster Ingrid. För hon vet verkligen hur man kramas. Oj, vad jag kände mig älskad av henne. Jag var så omhändertagen. Jag kommer också ihåg min farbrors mjuka, mjuka och barnsliga kramar. Med lite bus, ett nyp i kinden eller en snärt på näsan. Det längtade jag efter kommer jag ihåg. Men jag kommer också ihåg dem på-tvingade kramarna. Det var dem som fick mig att tro att det är ok när en man ger mig en blöt, sliskig puss när jag var nio. För man ska ju tacka och kramas och pussas. Fast det är lite obehagligt.


Så därför, Elvispen så lovar mamma dig att du bestämmer själv över det som är ditt. Aldrig ska du behöva tacka med din kropp.

Av Isabella - 3 september 2011 22:03

Martin.


Vad ska jag ta mig till av all sorg som emellanåt bränner runt i mig. Sorgen. Usch den här sorgen.


Jag är inte säker på att vår vänskap, din och min, inte hade runnit ut i en fin sand på en vacker strand och blivit till bara alldeles härliga och starka minnen. Jag är inte säker på att vi ens setts igen. Vi kanske hade blivit dem värsta av fiender om du vandrat kvar här på jorden. Nu tror jag att det är ganska omöjligt, men ingen vet. Allra minst jag.


Det jag vet är att jag hade behövt veta. Jag har inte fått älska dig klart. Min kärlek som jag behöver visa dig skvalpar runt i mig ovisad. Jag behöver få skratta med dig. Jag behöver få säga skojiga saker så du fnissar med mig. Busa med dig och berätta mina innersta tankar och hemligheter. Jag behöver dina råd och ditt nickande.


Jag behöver dig.


Jag behöver oss.


I förrgår när jag och sambo var och handlade så kom den där människan som är så lik dig gåendes mot oss. En iskall sten släpptes jätte, jätte, jättehårt i min mage. För en hundradel av en sekund levde du igen. Sen kom jag på att det inte var du för att du är ju död och kommer aldrig mer tillbaka. Då bara andades jag häftigt och tårarna som tillhör dig kunde inte hållas tillbaka. Jag grät för dig. Ännu en gång. Sambo tröstade.


Jag vill att du ska vara vid liv.


Du måste finnas, du måste. Hur kan du då överge mig?


I mina minnen går vi berusade en vårnatt upp och ner för umeås gator. Hand i hand och skrattar. Vinglande och modiga efter att ha talat inför kongressen. Min fina, vackra, modiga Martin, Martin, Martin som gick upp först i talarstolen och stod upp för det som är vi.


Min fina Martin som jag kunde läsa utan och innan. Även fast du gömde dig och försökte skydda. Andades ut när det var bara du och jag. Slutade ljuga och berätta om det som var du. Jag saknar dig så.


Vi kanske aldrig hade blivit dem bästa av vänner. Men jag hatar dig för att du dog ifrån mig så att jag inte ens kan få försöka.


Jag hatar dig för att du dog.


Av Isabella - 3 september 2011 14:23

Jag och sambo har för jävla roliga konversationer. Jag skrattar varje dag. Det är så roligt att leva med honom. Vi har så kul han och jag.


Igår under fotbollsmatchen.

Jag- Han står med den i första hugget.

Henrik- Högsta hugg älskling. Första hugget..?

Jag- (Apflabb) Jag sa just att han står med den i första muttan! (fortsatt apflabb)


Förra veckan när vi låg och tittade på tv.

Henrik- Regnar det ute..?

Jag- Jag vet.

Henrik- Frågande tystnad

Jag- Eller frågade du om det regnade?

Henrik- Ja..

Jag- Jaha! Jag tror det.

Henrik- Du sa ju "jag vet" alldeles nyss?

Jag- Ja. (tjejigt fniss)


Idag i vardagsrummet när han spelar och jag busar med Elvis.

Jag- Älskling?

Henrik- Ja?

Jag- Du måste komma ihåg att du lovat mig att du ska älska mig för alltid!

Henrik- Jadå.

Paus

Henrik- Det blir jag påmind om vare gång jag ser dig.


Min finaste.


Bästa bästa han.


Av Isabella - 31 augusti 2011 21:21

Dagarna passerar snabbt och blir som en grå grötig massa i minnesbanken. Mycket är amning.


om jag ska iväg planerar jag i amning. Om jag är hemma tänker jag i amning. Vart man ska amma, kläder man ska ha på sig för att lättast amma, att ha saker man behöver när man ammar i närheten.


När jag slutar amma kommer det kännas jätte-tomt i mitt huvud tror jag.


Idag ammade jag för första gången i centa, men det kändes bättre än ok eftersom jag hade Nana med mig. Vi träffades för en fika och Elvan blev hungrig så vi gick in i centrum för att sätta oss där. Jag tyckte det var lite läskigt men Nana var så naturlig så det gick skit-bra faktiskt.


Känns som jag bara åker runt överallt. Vilket är för jävla lovely. Så awsome att få tid från jobbet för att bli mamma på riktigt. Samtidigt som jag får betalt. Kan det bli bättre?


Jag vill ha skit-många trollungar att natta och busa runt med. Och läxa upp förstås, man får inte glömma det viktigaste. Läxa upp. :)


På fredag ska vi till moster. Jag längtar!

Av Isabella - 25 augusti 2011 09:53

Någon som vill ha mitt v-rumsbord? Ramvik från ikea som utgått ur deras sortiment.

Av Isabella - 24 augusti 2011 13:50

Fy fan. Inte något blir gjort. På helaste, helaste dagarna. Inte så att jag går runt och stressar över att det ska vara städat eller att jag har en massa måsten. Men när jag väl ska få något gjort så blir det absolut inte gjort. Eller så gör jag en massa halvdant emellan, så det tar femtio gånger så lång tid.


Det börjar med att jag ska bada, som igår kväll. Jag går in i badrummet, måste sopa golvet från kattsand. Hatar kattsand under blöta fötter, minsta lilla gruset får mig att hulka. Tar fram sopborsten, ser att lådan behöver tömmas, ställer ifrån mig borsten, behöver en påse, går ut för att hämta en påse, tömmer blöjhinken. Ställer påsen i hallen, går ut i köket för att hämta ny svamp till att rengöra badkaret, kommer in i badrummet, ser smutstvätt på skötbordet, tar med tvätten till sovrummet där tvättkorgen står, Optimus ligger på tröskeln, lägger tvätten på golvet utanför sovrummet, tar upp Optimus, kelar med honom, går in i badrummet. Tre kvart har gått. Vaffan??


Till slut har jag ju badat, men det tar sina två, tre timmar. Jäjäjä, jag har all tid i världen just nu som tur är.

Skapa flashcards