Alla inlägg under februari 2011

Av Isabella - 28 februari 2011 14:19

Jag hatar att ha många saker som händer samtidigt. Det spelar ingen roll om det är positiva eller negativa saker som händer. Jag får panik. Det trycker över bröstet och jag får fan ingen luft. Jag blir tokig. Skulle behöva stesolid så fort jag har fler än en halv sak att göra. Eller typ gå på både valium och morfin dagligen. Jag förstår varför man knarkar. Usch. Dessutom har jag en blivande jagvetintenesvad i magen. Han påminner mer om en elvisp. Igår kändes det som att han drog tag i min navel innifrån och ryckte till fyra, fem gånger. Aj. Minst sagt. Jag är lyckans ost att han lever och jag älskar honom som man aldrig kan älska något annat. Men aj som fan ibland alltså.


Idag får vi nycklarna. Det ska bli skönt att äntligen få påbörja denna förändring, så den är över snart. Jag hatar förändringar. Bra som dåliga.


Skithappy dag idag. Ooohja. Eller näe. Snart så lovar jag att det kommer ett inlägg som är värt att läsa. Det lovar jag, dyrt och heligt.

Av Isabella - 27 februari 2011 11:22

Kärt barn har många namn. Älskad katt har också det. Vi har två katter. De heter Optimus Prime och Hugo Boss.


Optimus brukar vi kalla, optiklump, klumpen, klumpo, klumptimus, monster, liten, killen, svarta faran, faran, farlig och antagligen många fler namn.


Hugo brukar vi kalla, hugolainen, jätten, hungrig, slugo, fegis, gammelgubben, pensionären och många fler.

Av Isabella - 25 februari 2011 18:06

Jag tror att jag har järnbrist. Jag är lila runt ögonen och grön i ansiktet. Jävligt sexig med andra ord. Plus att jag får problem med att få blodet att gå runt ordentligt i min kropp. Jag var på jobbet idag för att hämta underlag till att kunna skriva en verksamhetsapport. (Snaaaaaaaark) Jag kände mig yrslig och svag. Jag trodde att det berodde på att jag sovit färre timmar än vad jag behöver för att vara sådär lagom på benen. När jag sedan klev på bussen på vägen hem och hittat mig en plats så bara svartnade det för ögonen på mig. Jag vet hur det är att svimma, har haft problem med det förut under mina tonår när då jag blödde ruskigt under mina lingonveckor. I alla fall så satt jag där och var på väg att svimma. Så jag lutade huvudet mot fönstret och lät mig svimma. Jag vaknade till bara efter någon sekund. Men det var ruskigt. Jag är glad att jag satt ner. För man kan slå sig fördärvad om man står eller går samtidigt som man svimmar. Måste nog ta kontakt med mvc och kolla vad de har till råds. Någon annan som har tips? Förutom att låta bli att ränna runt när man inte har tillräckligt med bränsle i kroppen vill säga, för det vet jag redan.

Av Isabella - 24 februari 2011 15:04

Nu har de precis gått, besiktningsmännen vill säga. De sa att jag inte behöver städa så noga, alla lägenheter ska helrenoveras vid flytt. Hähähähä. Så jävla skönt att inte behöva stressa över det.

Av Isabella - 23 februari 2011 21:04

Sambo sitter och spelar WoW. World of warcraft för den som inte vet det. Om det finns någon som lyckats ignorera vad det är. Klick, klick, klick, tryck, tryck, klick, tryck låter det från hörnet vid hans skrivbord. Jag sitter i soffan och kollar på sista säsongen av l-word. En serie om huvudsakligen homosexuella kvinnor i LA. Deras liv och dramor.


Det känns ju inte så himla jättemycket som svenne svensson familjen som folk lever i när de lever som bäst. Men det känns bra. Jag tycker om det.

:)

Av Isabella - 23 februari 2011 09:40

Jag fick mail av "babycenter", som jag får varje vecka. Det brukar stå vad som kommer hända under denna vecka, tips och råd och så. I detta mail fick jag mig  ett skönt garv. Det fanns ett stycke som hade en smiley som rubrik. Läs och roas.


Vad vi kan lära oss av gravida kändisar:

-En jätteväska kan dölja graviditeten i flera månader.

-Avslöja aldrig ditt barns namn förrän det är registrerat i folkbokföringen.

-Stora solglasögon, djupa urringningar och skor för flera tusen kronor gör att man ser smalare ut.

-Det finns ingenting som inte går att fixa hos rätt kirurg.


Jag har varit på mvc på 20-veckors grupp. Det var.. Kan man säga.. Hmm..? Onödigt skulle jag vilja påstå. Den började kvart över åtta. Det var inte så kul för någon som spyr på morgonen. Usch. Men nu är det gjort. Halv två blir jag hämtad av min ombudsman. Jag kommer må piss ikväll. Förhoppningsvis är jag helt slut och sover skitdjupt hela natten. :)


Av Isabella - 22 februari 2011 13:41

Men nu är det dags att inte hålla käften längre och låtsas som att allt är som det ska.


Really, aint karma a bitch honey..? Du har varit för jävlig. Det finns ingen, och jag har träffat många svin, som betett sig så fruktansvärt illa som du har. Det finns ingen, verkligen ingen som levt jävel utan själ som du har. Det finns ingen som jag känner/träffat/hört om som skitit så jävla filthy i det blå skåpet. Hur i helvete kan man utan skam i kroppen bete sig som du och sen har du mage att ta illa vid dig. Du är, utan tvekan den äckligaste människan jag träffat!

Av Isabella - 22 februari 2011 10:48

Igår när jag och sambo låg i sängen och småpratade innan vi skulle somna. Egentligen tycker jag inte att man ska prata i sängen, man får sömnproblem av det. Eller, jag brukar få svårt att sova då. Men vi låg i alla fall och pratade lite om dagen och dylikt. Det blev tyst en stund. Under den stunden så tänkte jag tillbaka till när vi precis träffats. Känslan som sköljde över mig var att jag är förvånad nu att han stått ut med mig. Han är så mycket mer än jag är. Han är så annorlunda. Han är så  omtänksam och hjärtlig. Han tycker aldrig illa om någon, om han gör det så finns det garanterat belägg för det. Han stannar alltid vid övergångsställen. Han ställer upp och lyssnar och hämtar och löser. Han är mer människa än dem flesta jag träffat. Att han skulle välja att vara med mig mer än två veckor var för mig i början helt osannolikt. Jag sa till honom att jag i början aldrig hade trott att han skulle fortsätta att leva med mig så länge som han gjort. Han svarade med att han  visste att jag tänkte så eftersom att jag hela tiden sa det. Han härmade min röst och sa: "Du kommer aldrig står ut med mig. Du kommer aldrig stå ut med mig." Det var ganska jobbigt när du sa så hela tiden sa han efteråt.


Det sköt mig rakt in i min bröstkorg. Usch. Fy, vad sorgligt. Fy fan va hemskt sårad, trasig, liten och osäker jag var när han och jag träffades. Dum, framförallt dum var jag. Om jag som är med mig hela tiden, säger att ingen står ut med mig så är det väl klart att folk tror på det. Vad är det för jävla reklam. "Jaja, stanna du, men du kommer lämna mig sen för jag är hemsk. Tror du mig inte? Nämen då ska du få se. Jag är verkligen skithemsk, du kommer aldrig att kunna gilla mig länge."


Jag började gråta. Kanske mest av lättnad att inte vara så mycket den människan längre. Jag har nog inte förstått hur mycket av mig som tidigare förhållanden ätit upp och förstört. Det är dött och nergrävt för längesen, men ibland gör det sig påminnd hur illa sargad jag blivit av det. Hur jävla förstörd jag varit.


Men det är över nu. Hoppas han står ut hela livet med mig och att vi är lyckliga tillsammans. Det skulle jag tycka var kul.

Skapa flashcards