Alla inlägg under juni 2010

Av Isabella - 30 juni 2010 19:13

Jag tittade mig i spegeln på jobbet idag. Det enda jag såg  var mina ringar runt ögonen. Jag kände mig gammal och sliten. Usch. Semestern som äger rum om 2 1/2 vecka känns hägrande långt borta.



Så här så spegelbilden ut.  

Av Isabella - 29 juni 2010 20:08

Idag har jag tänkt lite på jobbet. Det finns så mycket som jag borde göra. Men jag liksom tar mig aldrig tid att göra det. Vissa skulle kunna se det som lathet. Jag ser det som rädsla för misslyckande. Jag är inte lat, bara rädd för att misslyckas.

Av Isabella - 24 juni 2010 13:41

Jag är trött, och svettig. Simmade runt lite här på nätet, och hittade ett likadant inlägg som jag gjort i min blogg. Det bor nog en liten härmapa i oss alla ändå.


Idag tänkte jag dricka lite vin på kvällskvisten, och somna sött i soffan. Bredvid min total-lovely sambo.

<3

Av Isabella - 22 juni 2010 18:29

Upp trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå.
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri.
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej, själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

I sin förgudning avskyvärda,
månn' guldets kungar nå'nsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är,
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.


Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.


Båd' stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.


Arbetare, i stad på landet,
en gång skall jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla mera klar.


Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

Av Isabella - 21 juni 2010 20:04

Jag har inga hämningar what so ever. Jag tänker tillbringa detta inlägg med en önskelista. Med allt jag önskar. Utan att begränsas av pengar.


 

Jag vill ha en ny tatuering.


Jag vill åka på en skön semester.


   

Jag vill ha kossor.


 

Jag vill ha et par nya hängmatta-byxor.


 

Jag vill sjunga varje dag tills jag dör.


 

Jag vill skratta mycket.


 

Jag vill vara lite kär i det jag jobbar med.


Jag vill vara lite kär i mig själv.


   

Jag vill sjunga med Erik Hassle.


Jag vill ha en sliten sypall. 


 

Jag vill verkligen ha en ladugård/bondgård, där jag kan ha alla mina kossor.


Mmm. Vill haaa. Dreggel.


   

Jag vill dofta som jag borde dofta naturligt.


  

Jag har fått för mig att den här gör undervek. Inte för att jag behöver underverk, med tanke på att jag är så vacker.


Det var det. Det är en önskelista jag är stolt över.





Av Isabella - 17 juni 2010 13:21

Nu har en sådan där fråga kommit upp i mitt huvud igen. Om saker jag aldrig förstått mig på och aldrig kommer att förstå mig på. Kan kanske bero på att jag inte har de problemen.


Min kära sambo fyller 25 på fredag. Vi har pratat om fest och femkamp och kalas och annat. Han verkar så nojjig, han blir stirrig och svettig och har vekligen väntat till sista sekunden att planera något. Han planerade förra helgen att vi ska grilla hos hans föräldrar. Han verkade inte ens vilja det. Utan såg jättebekymrad ut. Jag frågade om han verkligen ville det, för om han ville något annat så skulle vi ju självklart göra det istället. Han svarade att han tyckte det var jobbigt. Så berättade han att en gång när han var liten och hade kalas, så kom det en massa kompisar och alla satt runt ett bord och väntade, och hade skit-trist. Ni vet, stirrar runt, inget att göra, jättestort tryck på den som fyller år. Jag skrattade, rakt ut. Men du, sa jag, vad gör det då? Om vi har tråkigt. Då har vi väl det. Vi är vuxna människor. Men han är livrädd. Så himla lustigt. Och väldigt gulligt om jag får säga det.


Samma sak gäller receptionisten på mitt jobb. Hon och jag pratar väldigt mycket här på jobbet. Hon är 60 år, men väldigt charmig. Vi gillar varandra. Här på jobbet går det inte riktigt ihop om vi vill prata i flera timmar. Jag måste ju jobba och hon likaså. Så jag funderade på det, så tänkte jag att jag ska fråga om hon kanske vill ses på semestern en dag. Jag frågade. Tre sekunders tystnad. Sedan fick hon Henriks ansiktsuttryck. Hon frågade nervöst vad vi skulle hitta på då. jag svarade att jag inte visste men kanske äta en glass eller något sådant. Då kom hundra frågor. Var då? Hur länge? Hur ska du komma till trosa? Alldeles röd i ansiktet. Jag skrattade till. Hon kom av sig. Jag berättade om Henrik och sa åt henne att nu får tant lugna sig, om det ska vara sånt bestyr och besvär kan det kvitta. Jag sa att jag bara tänkte eftersom att vi har så kul på jobbet så skulle det kanske vara kul att ses på semestern. Hon sa som hon brukar när jag beter mig som jag brukar. Du är så sanningsenlig. Tacka för det. För tänk om alla var helt hysteriska och fick prestationsångest så fort de ska göra något utöver det vanliga. Skitsamma om man har tråkigt eller inte.

Av Isabella - 15 juni 2010 13:56

Nu vill jag vara på min bondgård, och strosa omkring i förstora gummistövlar och klappa mina kor. För jag är trött. Trött på vm. Redan konstigt nog. Kan bero på deras kuk-instrument. Trött på martyrskap. Trött på allt. Trött, trött, trött.

Av Isabella - 9 juni 2010 12:48

Jag tänkte ägna mig åt att berätta lite om min mamma i detta inlägg. För igår när jag satt och tittade på Ronja rövardotter (jag tittar fortfarande på barnfilmer så fort jag får chansen) så sa Ronjas mamma Lovis luspudel till något. Pang sa det på kontoret bland alla hjärntomtar. De fick fnatt och hittade massor av roliga minnen i mina stökiga mappar och pärmar i arkivet där uppe. Min mamma nämligen, hon brukade lura mig med finurliga och konstiga saker. Som att det finns troll. Som att jag egentligen var en prinsessa, fast i hemlighet, för annars så skulle ju en kung komma och röva bort mig från de. Som att hon hade ögon i nacken. Ja, hon sa att hon hade ögon i nacken på riktigt och att hon kunde se allt som fanns bakom sig. Men inte när hon hade utsläppt hår, för då var ju det i vägen. Varje dag sa hon: Nu är det dags att borsta tänderna. Vi svarade: Men vi vill inte sova! Hon svarade: Ska ni sova i badrummet? Ni ska ju bara borsta tänderna, knäppgökar. Och på så sätt lurade hon oss att gå och lägga oss, fast vi inte ville. Jag och mina bröder köpte allt med hull och hår. När jag var liten hade vi en speciell pyssel-låda, där det fanns massa gamla happymeal-kartonger och annat man kunde pyssla med, som hon plockade fram när vi hade tråkigt. Min mamma hade picknick för oss i ett tomt sovrum, för när vi skulle till skansen så regnade det, då dukade hon upp med filt och alla picknick-atiraljer man behöver. Så satt vi där på golvet och hade picknick. Mamma har alltid läst böcker och sjungit sig hes för oss. Hon hittade på egna sagor när de vi läst blivit gråa och förutsägbara, då satt på golvet i vårat rum och berättade om en magisk simhall som hade ett magiskt medel i bassängen som gjorde så man krympte och man kunde åka in i ett hål i väggen. Min mamma har alltid lekt med mig. Hon har alltid haft tid med mig när jag var liten. Hon har alltid haft fantasi och påhittighet med mig. Hon har varit listig och skojjig. Hon har varit alldeles sådär lagom vuxen när jag var liten. Kan bero på att hon kanske var mer ett barn när hon fick mig. Min mamma brukade tjickla på min mage när jag skulle gå och lägga mig, och säga "gå och lägg dig nu, luspudel!" Jag skrattade så jag kikna. Min mamma lät mig komma upp igen efter jag och mina bröder gått och lagt oss, jag låtsades gå och lägga mig, sen viskade hon att jag kunde följa med ut igen när mina bröder snarkade. För jag var äldst, och då fick jag vara vaken lite längre


Min mamma har varit en kul mamma under min uppväxt.

Skapa flashcards