Alla inlägg under januari 2010

Av Isabella - 28 januari 2010 14:34

   Idag hjärtar jag Henrik väldigt mycket. Jag hjärtar honom varje dag, men liksom lite extra idag. Det känns som det vuxit till sig lite hopp i det hopplösa. Hoppet parar sig sakta men säkert och växer. Hopp pirrar lite i min mage. Jajillare!


Min kombo Anna var och storhandlade utan mig i tisdags. Det gick bra. Hon ringde och sa att hon hade handlat för 1900:-. Va fan handlar man för 1900:-? Jag frågade om hon handlat saffran för att hamstra. Hon skrattar ett nej till svar. Helt sjukt. Aja hur som. Hon börjar berätta vad hon införskaffat för månaden. Två stora hårspraysflaskor. (Ja, hon använder två stora hårspraysflaskor i månaden, totaly psyko.) Mat, kött, pasta o.s.v Sen säger hon med glad stämma att hon köpt nya tandborstar. Det rinner en iskall ström genom mig. Det finns tre saker du inte får göra, 1.Gör inte mina smörgåsar 2.Häll inte mjölk i mitt kaffe 3.VÄLJ INTE VILKEN TANDBORSTE JAG SKA HA!!! Hon har förstått att hon aldrig någonsin mer får köpa en tandborste till mig iallafall. Stackarn. Tur att hon älskar mig, någon annan hade ju blivit ur-sne.


Längtar efter mina syskon idag. Vill tassa upp en lördag och kolla på barnprogram med de. Äta frukost och vara uttråkad med de. Känner mig inte riktigt hel utan de just nu.

Av Isabella - 27 januari 2010 13:15

Jag har inte skrivit om mitt äventyr som jag hade i måndags. Så, jag gör det nu. Jag har blivit vald till ungdomsansvarig för region öst på livsmedelsarbetareförbundet (vilket jävla ord för övrigt). Jag har ju lite sociala problem som jag beskrivit tidigare. Är inte den första som ringer en kundtjänst eller dylikt. Tycker att det är ruskigt obehagligt att lära känna nya människor. Jag tycker om att känna nya människor, men ge första intrycket, och få första intrycket är bara läskigt. Jag låter aldrig bli att göra saker, men vantrivs under tiden det pågår. Hur som. Jag skulle på LO-konferens måndagen den 25.e med alla andra ungdomsansvariga inom LO. Jättenervös. Martin, min kollega skulle också dit, så jag sa smått hysteriskt att han var tvungen att möta mig utanför för att jag vägrade gå in själv. Han känner mig och svarar att han självklart aldrig skulle tvinga mig att gå in själv. Så, måndagen kommer. Vi skulle mötas utanför en kvart innan. Jag var där en kvart innan. Martin hade inte kommit. Klump i magen, gjord av massa hårda begagnade, utspottade tuggummin. Det går fem minuter. Ingen Martin. Jag ringer. Inget svar. Handsvett. Röker en cigg. Ingen Martin. Jag ringer som en galning. Inget svar. Tre minuter kvar. Ingen Martin, inget svar. Hjälp. Tuggummina har förvandlats till monster, som festar loss på min insida. Plus att det är hundra miljoners miljoner minugrader ute. Mobilen piper, jag hoppar till. "Men lilla vän, det är imorgon. =)" Allehanda svordommar flög ur min mun. Folket runtomkring antog väl att jag hade ett smärre sammanbrott. Men så kan det bli i min värld. Typiskt mig att överdriva saken så att saken är minimalisk, men känslorna blir gigantiska.


Aja, hursom så åkte jag hem och tog ett hett bad och överraskade Henrik senare. Han blev mucho glado. Och han mig mucho gusto. Kul tycker jag.

Av Isabella - 25 januari 2010 15:48

Idag ska jag överraska Henke. Med att köpa alla ingredienser man behöver för hemmagjorda hamburgare. (Köttet köper jag fryst och klart, vill inte göra misstaget att laga egna, de faller sönder då.) Jag ska dessutom köpa blommor.


Jag tänkte att jag för hans skull ska pina mig igenom en hockeymatch. Som jag ska beställa på nätet. Hoppas jag kan lista ut hur man gör, utan att fråga honom om hjälp.:S Hockey=skit-trist! Men jag ska heja och skråla, för att jag älskar honom och då ska man tydligen pinas. :)


Av Isabella - 22 januari 2010 09:18

Igår fixade jag min första förhandling själv. Min ombudsman var ju där, men det var jag som hade förhandlingen. Jag är jävligt bra på det. Om man får säga att man själv är bra? Folk stirrar så förbannat om jag säger det annars. Det slutade iallafall med att arbetsgivaren drog tillbaka tre av fem frågor och två som jag manipulerade honom att tro att det var hans idèer.


Hähähä. (Skrockar med en cigarr i mungipan och lösgör slipsen)


Varje dag tvingar jag mig själv att skriva tre bra saker som jag gjort under dagen, igår såg listan ut såhär:


1. Jag gick till jobbet.

2. Jag gjorde allt på jobbet grundligt, istället för slarv.

3. Jag har gett 90% av mina arbetskollegor komptimmar och bättre arbetstider.

4. Jag får en extra idag för jag är så söt!


Jag är awsome ibland!

Av Isabella - 20 januari 2010 08:41

Består av att slita som ett djur på jobbet, komma hem, vara en sparris (eller annan valfri överkokt grönsak), smörja in mina äckliga exem, äta äcklig mat, kolla på skitprogram på tvn, duscha och sen somna. Jag håller mig vaken bara för att inte somna klockan fem för att sen vakna klockan två på natten. Inte för att jag vill vara vaken, utan för att man som vuxen och tillhöra arten homsapienssapiens, så måste man anpassa sitt liv efter hur man jobbar. Man får inte äta när man känner för det, utan måste tajma det med sin betydligt för korta rast. Man får inte sova när man känner för det, för att jobbet har ju oftast regelbundna tider. Jag vill alltid sova när jag jobbar. Jag skulle vilja anpassa mitt liv efter min sömn. Jag tror att jag skulle bli en väldigt härlig människa då. Sen att jag nog skulle sova dygnet runt behöver inte komma upp i denna diskussion.


Over and out. Ajjö.

Av Isabella - 12 januari 2010 10:10

Som de flesta vet så jobbar jag som lokalvårdare som det så fint heter. Skulle kunna säga golvteknolog också. Eller bara plain städare som jag säger. Varje dag, utan undantag så fäller mina kära kollegor komentarer. Alltså, inte olika varje dag, utan samma jävla komentarer varenda dag. Exempel 1: Jag står och städar trappan. Någon kommer ner och börjar gå sakta, som att de smyger. Tror de att de smutsar ner mindre om de går sakta? Wierd. Anywho, personen smyger förbi med ett smil så brett att jag tror att huvudet ska gå av mitt i tu. De säger skrockande, Ojojoj, nu kommer jag och smutsar ner när du gör så fint. Jag svarar, det är ingen fara och kämpar fram ett falskt leende. Egentligen vill jag ju säga, ja, fan va otrevligt komma här och smyga sig fram och smutsa ner när jag städar (Sarkasm) Idiot, det är mitt jobb! Exempel 2: Jag står och svabbar/sopar/tömmer något. Någon kommer gående igen, fäller komentaren från exempel 1, jag svarar igen att det minnsan inte är någon fara. Personen går in på toa/in på ett kontor/in i något annat jävla skrymsle, hämtar/lämnar något. Kommer ut igen och säger, här kommer jag igen! Fnissar lite och smyger förbi som i exempel 1. Nähäää? Kommer du här igen?? No way?? Du luras?? Det är på skoj va?? Fanns det ingen hemlig lönndörr a´la Harry Potter därinne idag heller?? (Förbannat tydlig sarkasm) Ifrågasätter människan min syn eller vad är det frågan om? Tror personen ifråga att  jag inte ser att han/hon kommer ut igen?


Jag börjar förresten fundera på om det är AD/HD, eller borderline jag lider utav. Eller, jag vill väl köra en Pippi Långstrump och påstå att jag inte lider utavett! Det får andra göra tyvärr.

Skapa flashcards